Så liten,

Vet inte om det bara är jag som från en dag till en annan kan

krympa.Kryma ihop till världens minsta sak. Japp en sak, en

sak som alla kan slänga hur dom vill och behandla utan någon

omtanke.Det är inte ofta jag känner mig liten och obetydlig

för jag vet att jag kan göra skillnad bara jag vill men jag gör

det ibland. Visserligen oftare det senaste men endå inte mycket.

När jag känner mig så vill jag bara lägga mig under ett tjock

täcke,vilket skulle göra så jag känner mig ännu mera kvävd

men endå trygg. Trygg i från mörk verklighet,trygg i från

ilska,trygg i från att inte räcka till,trygg i från tragik. Trygg

i från sig själv och sina känslor,trygg i från rädsla,trygg i

från kärlek Det är mycket man behöver för att känna

detta. Frågan är kommer vi/jag någonsin göra det?