Detta regnet som bara öser ner. Regnskurarna tar ju
för fan aldrig slut och den dystert gråa himlen. Tänk
att ett väder kan gör mitt glada och pigga humör till
världens mest deprimerande,det är inte okej. Hur känslig
får man vara? Inte heller okej. Jag försöker verkligen men
så enormt svårt när man en gång fallit dit. Regnet och
dom kalla vindarna får mig att känna mig så vilsen.
Gatorna i Uddevalla såg ut som om dom skulle försvinna
eller så var det bara jag som blundade och hoppades det.
Egentligen är det i & för sig inte bara vädret som gör att
jag kan känna så här.(Hur fan jag nu känner) Men vi säger
det, så jag i alla fall kan få intala mig själv det. Det gör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar