Datasal på Sinclair, Eleonor sitter och spelar gitarr
fridfullt. Rach kopplade in sin externa hårddisk precis.
Vi är nostalgiska och kollar på kort i från ettan. Blir
lite fascinerad över hur små vi alla faktiskt en gång varit.
Det är sånt som man glömmer bort i bland med
tanke på allt annat som händer i ens liv. Jag vill inte
att barndomen och tonårsåren ska gå till spillo,tänk
om dom gör det? Jag vill inte att gymnasietiden sakta
ska gå mot sitt slut, inte just nu. För i detta nu gillar
jag det så fruktansvärt mycket.Det är en trygghet
trots allt,det är det. Nu har gitarren övergått till Malin,
fortfarande lika fridfullt. Det är såna här stunder jag
uppskattar. Det är såna här stunder jag trivs
med. Tro mig det gör jag verkligen.
hiihi <3
SvaraRadera