I dag kom jag och tänka på Christopher, jag vet att vårat förhållande
enligt många inte var mycket till ett förhållande. Inte enligt mig själv
heller nu i efterhand men han var min trygghet under många månader
och jag för honom hoppas jag. Vad det än var visste jag att han fanns
där,hur jag än betedde mig och mådde. Jag kom och tänka på första
gången vi träffades han & jag. Vi ramlade in i varandra på en fest
någonstans för att citera Håkan Hellström.Jag saknar lugnet han gav
mig ,det gör jag. När jag tänker efter var det till och med kärlek vid
första ögonkastet.Jag blev varm,pirrig och förväntansfull och när
jag gick i från festen ångrade jag med en gång att jag inte tagit
hans nummer då gick jag genast tillbaka. Jag gav allt den gången
och jag vann. Jag klarade det. Det var längesen nu men det glädjer
mig fortfarande att jag gjorde det. Att jag faktiskt kan om jag vill.
En självklarhet oftast men inte alltid när det gäller det mesta.
Om jag ska vara helt ärlig för en stund, så måste jag erkänna att jag också saknar den tryggheten och de lugnet du gav mig när vi var tillsammans. Och jag kan inte låta bli att fundera, än idag, "tänk om..."
SvaraRaderaJag tror en liten del av dig alltid kommer att finnas kvar i mig, oavsett hur mycket jag försöker glömma.
Hur som helst, fint skrivet, verkligen.
<3