Förr var jag knappt rädd för någonting som har med kärlek att göra.
Jag gav allt och oftast räckte det.Jag öppnade mitt hjärta för dig,dig,
dig och till och med dig. Ni öppnade era hjärtan för mig. Jag öppna upp
mig och min sårbara själ för att jag tänkte att det kunde ge mig en
chans till en lycklig tillvaro. Tro mig det blev det med vissa gånger.
Vissa chanser tog jag,vissa inte men det slutade lika illa alla
gånger. Sårade blev vi,sårade var vi men slut som dessa kanske
aldrig kan avslutas på rätt sätt? Jag undrar om jag någongång
skall lära mig för att citera Håkan Hellström, att aldrig ge hjärtat
rakt ut? Jag undrar även om jag någongång skall växa upp när det
gäller känslor. Jag väntar på den dagen & det kommer jag säkert
få göra en lång tid framöver det är så det är antagligen. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar