Jag tycker bara nätterna blir längre och längre,likadant med dagarna.
Jag känner mig utelämmnad och besviken men varför? Jag förstår inte
att det där med ensamhet ska kännas så svårt och så tungt . Jag förstår
heller inte varför jag tänker så mycket på det. Kanske är det för att det
är mörkt,kallt och höst utanför. Kanske är det för att jag bara är en
ynklig person. Kanske är det för att jag är rädd. Kanske är det för att
jag är vilsen. Den där kylan kryper sig in huden & bosätter sig där och
försvinner inte för man möter någon annans kyla som sen tillsammans
blir en underbar värme. Kanske är kärlekssjuk en ny sjukdom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar