14.25

I natt drömde jag om dig. Jag drömde att du stod på en grå gata, det var
snöflingor överallt och jag hade svårt att urskilja om det faktiskt var du
men sen gjorde du det där som du alltid gör och det var då jag förstod. Du
stod där i slitna converse,vinterjacka,röda kinder, håret det var åt alla håll,
jag vet inte var. Jag såg på dig och du såg på mig. Det var som om allt det vi
aldrig sagt kom fram i den enda blicken. Vad vi faktiskt betyder för varandra.
Det gick nog bara en minut men verkligheten stannade upp. Som om någon
tryckte på paus. Vi sa fortfarande inte ett ord,inte ens ett hej. Utan bara stod
flera meter isär. Det kändes så konstigt, så obekant. Så fel. Det enda jag ville
var att gå fram, fram till dig. Bara hälsa på dig med en vänskaplig kram.
Prata om allt mellan himmel och jord.

Det handlade bara om några meter. Mina fötter började sakta röra sig. Jag tänkte
länge om jag skulle göra det eller inte ,men vad skulle jag säga?Vad skulle du säga?
Jag skulle säkert få tunghäfta och inte få fram ett ord så jag stannade helt plötsligt
upp.Tänkte återigen om jag skulle fortsätta men jag vände mig i stället om med
nedsjunken blick och gick med snabba steg där i från. Jag kunde slutat sakna dig
precis just då. När jag insåg det vaknade jag.