tisdag 16 februari 2010

Du är en del av mig.

Det har bara gått en och en halv vecka men jag
känner mig redan så fruktansvärt tom. Jag är
ingenting utan dig och vår vänskap, jag är mindre
än vanligt och ingenting känns riktigt bra.

" Det känns som om jag har ett litet privat jävla moln
över mig som följer mig vart jag än går och jag älskar
dig men fan vad vi håller på. Satan vad ont det gör när
du sårar mig som bara du kan och du känner varje
skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte
en chans att ta igen för allt. Vi smyger omkring på tå,
livrädda för att störa och vi har tappat våra ord och när
vi väl hittar dom blir dom bara kantiga och fel. "

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Min dagbok