Ikväll sa det stopp, allting. Jag explodera. Ett golv och en Lisa som föll ner på knä
och som bara grät. Jag höll armarna hårt om min kropp, det var för att hålla mig
själv över ytan, för att inte dränkas av mina tårar. Det känns som om allt jag gör
bara blir fel, allting, alltid. Trött på att många människor inte respekterar mig och
andra, att det slängs på mig gånger hundra. Tro mig, det gör verkligen det. Jag ska
se ljust på framtiden men idag känns det som om allting kommer vara precis som
det är nu, att jag inte är värd något annat än all jävla otur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar