Sommaren går mot sitt slut. Det är ledsamt och skrämmer mig eftersom jag
inte har någon aning om vad som kommer hända i höst eller i framtiden. Jag
leker med många tankar och drömmer mig bort så mycket jag kan. Framför mina
bruna pupiller är det fortfarande i mitten av juni, någon vecka efter stundenten.
Sommaren har precis börjat och nu ska jag bara leva men sorgligt nog vet jag att
det inte är så. Det är faktiskt augusti nu. Jag får kalla kårar så fort jag tänker på
höst och vinter. Jag vill slippa se löven falla ner på marken, slippa höstkläder,slippa
mängderna av te som dränker mina mandlar, slippa mina vinterkängor,slippa mina
mönstrade och enorma sjalar,slippa stunderna när man känner sig minst på jorden,
slippa bleka armar,svarta ögon och ett blekt ansikte, slippa vinterdepressioner,
slippa den jävla kylan.
22 dagar till Rhodos, Greklands paradis, lite utav mitt paradis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar