Idag har varit en hemsk dag, egentligen helt utan anledning. Jag har mått fruktansvärt
konstigt. Dåligt och ja konstigt. Kylan och mörkret är min fiende. Jag vaknar med samma
känsla varje morgon. Ibland försvinner den och ibland inte. När den inte försvinner så
försöker jag fokusera på allt som är bra men dom flesta gångerna är det helt omöjligt,
hopplöst. Jag sover för mycket så när jag är vaken känns det som om jag drömmer, som
om jag inte riktigt är där. Jag orkar inte med detta. Suck.
Idag halkade jag även omkring på Uddevallas isiga gator med trött blick ,frusna fingrar
& eskimåjacka, men jag drack i alla fall gott te & kaffe med en av dom fina i den där hemska
staden. Du hade energi idag och trots att vi bara sågs en snabbis pigga det upp mig och det
var det jag behövde. Du gjorde mig glad. Det är så bra att du finns. Du är fin du min vän.
Sen var jag på sångafton & då kom jag och tänka på en annan vän, en av dom som stått mig
närmast. En vän som jag delat så mycket med, en vän som alltid lyssnat. En vän som är så
otroligt fin. En vän som inte är lik någon annan av mina vänner & det är det som gör henne så
unik. Jag föll en tår när hon sjöng för då insåg jag hur mycket jag saknar henne. Jag önskar
bara att hon kunde sakna mig. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar