Jag saknar den där harmoniska tiden när man var liten.
Då kärlek var det enklaste som fanns. Jag behövde
bara gå fram & pussa eller krama den personen jag
ville ha. Jag kunde fråga chans och det blev som man
ville. Jag önskar ofta att det fortfarande kunde vara så.
Tänk vad skönt det hade varit att bara kunna fram
och kyssa personen man gilla utan att behöva
tänka på alla konsekvenser? Utan att behöva tänka
kan jag göra så här? En annan sak jag tänkte på som
var så mycket lättare när man var liten var att det var
så enkelt att tala om för killen att man var kär. Nu
tvekar man,tankarna snurrar runt,det är suddigt &
man är så rädd. Så in i helvete rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar