Allt kan ändras på några sekunder och då kommer ångesten. Under den
senaste veckan som gått har jag lärt mig att jag inte kan festa bort mina
tankar ifrån dig. Jag kan inte heller bara bestämma mig för att inte tänka
på dig, du är ju där. Du är ju där i mitt huvud och mitt hjärta hela tiden. På
dataskärmen och i min telefonbok. Jag skrev ett sms förra fredagen. Dagen
efter kvällen som satte stopp för allt. En kväll som började med kyssar och en
känsla av att allt var perfekt så fort jag möter din blick men det slutade med
tårar. Uppgivenhet,sårbarhet och en kväll då allt bara blev fel. Jag har tänkt
skicka det där smset varje dag men ångrat mig hela tiden. Du har passerat förbi
i min hjärna minst en gång varjedag och längst in i hjärtat svider det till något
enormt, det hugger till ungefär hela tiden. Jag saknar dig,ursäkta språket..
men så jävla mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar